Ja, nu kommer äntligen en resumé av sommarens roligaste vecka! Trots att det är fyra månader sen vi kom hem och jag är mer inställd på NYC än något annat. New York kommer jag tjata sönder bloggen om iaf (se nu fick jag in det i Englandsinlägget..)

Jag, Felicia och Lousie hade inte ens nått Arlanda innan det knasade till sig. Vi alla åkte hemifrån ungefär samtidigt vilket gjorde att vi följaktligen fastnade i trafiken på ungefär samma ställe. Jag och Felicia (+ våra föräldrar) fick panik medans Lousie och hennes föräldrar inte ens insåg att det började bli bråttom.

Efter många panik-sms, svordomar och långa minuter så började det lösa sig och mamma tryckte gasen i botten och släppte inte gaspedalen före vi såg Arlanda-avfarten. Jag har aldrig åkt så snabbt. Jag och pappa sprang in på terminalen och insåg att vi inte kunde göra något eftersom de andras pass behövdes. Felicia kom inrusande några minuter efter oss. När Lousie kom slet vi passet från henne och säkrade vår resa!

Sen kunde vi andas ut, säga hejdå till familjerna och bege oss mot gaten! Själv kunde jag inte få bort oroskänslorna (för att missa flighten) förens vi gick och la oss i familjen Swain's Attic. Vi landade 2 timmar senare i ett grått och regnigt Manchester och blev upphämtade av Andrew.

När pojkarna (som egentligen gått och lagt sig) öppnat sina presenter och vi gjort oss hemmastadda i the attic så åt vi Chinese food och gick och la oss. Det var en ansträngande dag för psyket. Men vi var äntligen där, igen.