Detta går ju att tolka på flera olika sätt. Jag vet att ni förmodligen vill ha en smaskig utläggning om den första! Men det tänker jag inte göra. Inte nu. Det kommer andra tillfällen till det. Dessutom så finns det ju så mycket mer jag förälskat mig i... Skor till exempel. De får fängslar mig, manipulerar mig och ruinerar mig. Men eftersom det most likey inte finns någon läsare som har en lika nära relation till skor som jag, förutom möjligtvis Emilia. Så tar jag det allra första jag någonsin älskat…

Kärleken till skrattet. Jag älskar att skratta! Småle, fnittra, skratta lite kontrollerat, smöra-för-lärare-skratta, asflabba och rulla-runt-på-golvet-och-tappa-andan-grava, låtsatsskratta, complete-a-sentence-skratt, det skrattet man endast har när man är med sina bästa tjejkompisar - you name it! Skratta är det bästa som finns. Har alltid älskat det och kommer alltid göra det.

När jag var liten så bestämde jag mig för att få skrattrynkor (jag vet, jag är konstig) och ville mer än gärna ha skrattgropar, som jag på den tiden trodde var rynkor.. Så jag betämde mig för att le så mycket som möjligt så att jag när jag blev äldre skulle va helt rynkig runt ögonen och munnen av skratt.. Haha! Wierd huh?

För att relatera detta till killar och det den här dagen förmodligen skulle handla om så älskar jag killar som ler mycket, har ett fint skratt och som kan få mig att skratta (inte särskilt svårt iof).